Gospelmusikens historia

Ursprunget till gospelmusiken hör samman med det faktum att 20 miljoner afrikaner under 244 år fördes till Amerika för att tjäna som slavar. Den musik som växte fram under denna tid, negro spirituals, gav slavarna tröst i deras svåra situation. Uppkomsten av gospelmusiken hör dels ihop med uppkomsten av ragtime, blues och jazz. Väckelserörelsen ”The Great Awakening” som uppstod under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gav upphov till många svarta kyrkor. I dessa kyrkor har vi uppkomsten till det vi kallar gospelmusik i dag.

Gospelmusiken har både vita och svarta källor. Vita källor var psalmtexter av t ex. Fanny Crosby och svarta källor var negro spirituals. Gospelmusikens verklige fader är Charles Albert Tindley (1851-1933) som var metodistpastor. Han komponerade och sjöng sånger i sin församling i Philadelphia under många år och komponerade bl.a. Stand by me och We´ll understand it better by and by. Tindleys sånger vände sig till de fattiga, nedtryckta och ofta outbildade svarta kristna.

En annan som skrev i samma stil som Tindley var Luice Campbell, som räknas som den första kvinnliga gospelkompositören. Varken Tindley eller Campbell reste runt och sjöng sina sånger, så det blev en annan, Thomas A. Dorsey, som kom att kallas Father of Gospel Music.

Thomas A. Dorsey skrev sin första gospelsång vid elva års ålder, men det var först långt senare som han kom att ägna sig åt gospelmusiken på allvar. Under tonåren började han spela blues och ragtime och blev under namnet ”Georgia Tom” känd som pianist och kompositör åt bluessångare som Bessie Smith och Ma Rainey. Efter att ha tvekat i valet mellan blues och gospel  blev det uteslutande gospelmusik från 1929.

Dorseys gospelmusik startade en revolution. Många kyrkor var mycket misstänksamma mot hans bluesbakgrund, och ännu mer mot att han blandade blues med spirituals och med hymner av Tindley och Watts. Han reste runt med sina sånger och skickade runt kopior till kyrkor i hela landet, men responsen var likadan över allt, misstänksam. Det var inte förrän i början av 30-talet som det lossnade för Thomas A. Dorsey och hans musik.

Under 1920-talet kunde man dela in den svarta kyrkomusiken i tre former av sånger; 1. The Jubilee Singing Groups som sjöng spirituals i traditionell stilla acapella. 2. De sjungande predikanterna, som ledde församlingen i sång och 3. Gatuevangelisterna som ackompanjerade sig själva till gitarr och sjöng i bluesstil. (De mest kända gatuevangelisterna under denna tid var Rev. J. M. Gates och Blind Willie Johnson).

Det vore svårt att helt förstå gospelmusikens betydelse utan att  se den mot bakgrunden av depressionen som började 1929 med Wall Street kraschen, inom vilken den tog form.

Att gospelmusiken möttes med misstro berodde inte bara på att det lät som blues, utan också på att de var så glada under en tid med så många svårigheter. De som först välkomnade Dorsey var baptisterna. Han fick avtal med dem och kunde börja sälja sin musik.  1931 startade Dorsey och en annan gospelkompositör, Theodore Frye, den första gospelkören i en svart kyrka, Ebenezer Baptist Church i Chicago. Folk kom från hela Chicago för att höra denna revolutionerande musik. Dit kom Sallie Martin, en sångerska som började samarbeta med Dorsey. Tillsammans reste de runt och framförde och sålde Dorseys sånger.

De unga svarta hade helt anammat den nya gospelmusiken. De äldre, och pastorerna, var inte lika förtjusta… även om Dorsey försökte övertyga dem om att ”the beat” inte var bågot nytt i kyrkan utan alltid hade funnits med. Hans musik gjorde succé, men själv drabbades Dorsey av en personlig tragedi, hans hustru och nyfödda barn dog båda inom loppet av några dagar. I en vecka var Dorsey fullkomligt krossad och otröstlig, men sedan satte han sig vid pianot och började sjunga en sång som skulle få namnet…  Precious Lord, Take my hand… som blev den mest berömda av alla hans sånger.

År 1932 träffade Dorsey och Sallie Martin sångerskan Willie Mae Ford Smith, som blev Dorseys lärjunge nummer två. Hon fick i uppdrag att organisera solistdelen i det nybildade The National Convention of Choirs and Choruses och upptäckte förmågor som Edna Gallman Cooke. Men den mest berömda av Dorseys skyddslingar blev ändå Mahalia Jackson.

Mahalia Jackson var från södernmen hade som sextonåring flyttat till Chicago. 1932 sjöng hon solo i kyrkokören och var medlem av The Jackson Singers. Hon hade en bluesmättad altröst och fick många anbud att sjunga blues och jazz, men sade nej till dem alla. Mahalia sa: ”Gospelsånger är fulla av hopp… men när du sjungit blues har du ingenting kvar.”

I mitten av 1930-talet var Mahalia Jackson en etablerad soloartist och spelade in sin första skiva 1937. Med Move on up a little higher, som var skriven av gospelkompositören W. H. Brewster, fick gospelmusiken sin första miljonsäljare 1946. Fortfarande var Jackson bara populär bland svarta, men i början av 1950-talet fick hon göra en resa till England och sjöng i Carnegie Hall. Hon blev nu känd även för den vita publiken, spelade in mängder med skivor och fick bl. a. göra tv-framträdanden. Under medborgarrättsrörelsen samarbetade hon med Martin Luther King, och sjöng Precious Lord på hans begravning.

Chicago-pionjärernas insatser under 1930-talet banade väg för den nya gospelmusiken, och efter andra världskriget kom det man kallade gospelmusikens guldålder. (1945-1965) Tusentals grupper bildades. De turnerade och spelade in skivor, och det fanns inte en stad eller ett samhälle utan åtminstone några gospelsångare eller gospelkvartetter. De sjöng mest i kyrkor men hoppades alltid på att få spela in en skiva.

Ett antal skivbolag bildades också under denna tid för att mätta efterfrågan på gospelmusik. Därigenom fick artisterna en chans at sprida sin musik, men det var oftast dåligt betalt. Gospelgrupperna som uppstod denna tid kan delas in i tre grupper, 1. Gospelkvartetter och andra grupper, 2. Soloartister och 3. Körer. Redan på 1910-talet fanns det manskvartetter i kyrkorna. De sjöng spirituals och gospelhymner fyrstämmigt och oftast a cappella. På 1930-talet började kvartetterna sjunga mer vokalt och med drag av jazz. Sångarna sjöng refrängen om och om igen och härmade ibland instrument som t. ex. bas. Kända från den här perioden var The Golden Gate Quartet för att ge ett exempel. Under denna period började också kvinnliga motsvarigheter till manskvartetterna dyka upp. De kvinnliga grupperna sjöng oftast trestämmigt. Väldigt få av kvartetterna överlevde in på 1960-talet.

Man kan tycka att det med denna väldiga mängd grupper under 40- och 50-talen fanns dåligt med plats för gospelsolosångare, men även de hade sin publik. De stora under denna tid var Mahalia Jackson, Bessie Griffin och Sister Rosetta Tharpe för att nämna några.

Crossovers kallades de gospelartister som lämnade gospelmusiken och gick över till den världsliga soulmusiken. Ända sedan Thomas A. Dorsey lämnade blues och spirituals för att göra gospel har den svarta kyrkans musik påverkat den världsliga och tvärtom. Kända namn som lämnade gospelmusiken för soulmusiken är Donnie Warwick och Aretha Franklin.

Aretha Franklin, Queen of Soul, är dotter till den kände predikanten rev. C. L. Franklin. Hon reste som 14-åring runt med honom och sjöng i kyrkor över hela landet. När hon var 18 år bestämde hon sig för at försöka sig på den kommersiella marknaden och blev 60-talets stora soulstjärna. Hon lämnade aldrig sina gospelrötter och var, till skillnad från sam Cooke, accepterad av kyrkfolket, kanske för att hennes far höll henne om ryggen. Vid sidan av sina soul- och popinspelningar har hon gjort flera gospelalbum. Den mest berömda är Amazing Grace från 1972.

Sedan Dorsey startade den första gospelkören 1931 i Chicago har körer varit en viktig del av gospeltraditionen. Till en början sjöng kören fyrstämmigt men 1962 gav The Angelic Choir, ledd av James Cleveland, solosången en framträdande roll och kören blev bakgrundskör. James Cleveland och The Angelic Choir gjorde 10 album tillsammans, samtliga framgångsrika.

1969 fick Edwin hawkins och North California State Youth Choir en världssuccé med O Happy day och inledde därmed en ny era inom gospelmusiken som kallas Contemporary gospel music.

I mitten av 60-talet blev gospelmusiken populär bland vita, man öppnade t.o.m. gospel-nattklubbar. På dessa nattklubbar delade värdinnor i kort-korta körkåpor ut tamburiner vid ingången och toaletterna var märkta med ”Brothers” och ”Sisters”. En som sägrade att spela på nattklubbar var James Cleveland som ibland kallats ”gospelmusikens kronprins”. Han var ju grundaren av den nya körmusiken.

James Cleveland var född och uppvuxen i Chicago och kom tidigt i kontakt med Thomas A. Dorsey. Vid 16 års ålder skrev och sålde James Cleveland sånger till The Roberta Martin Singers, och under 50-talet samarbetade han med The Caravans. I slutet av 50-talet började han med sitt berömda samarbete med körer, man han var även känd som soloartist. Med sin skrovliga stämma har han ibland jämförts med Louis Armstrong. Han skrev 300 gospelsånger, spelade in sex guldalbum, och arbetade till sin död 1991 aktivt med körer. Det är helt klart att James Cleveland var en av dem som mest påverkat gospelmusiken som den ser ut idag, men trots detta är han i det närmaste okänd för den vita publiken, ett vanligt öde för svarta gospelartister.

1969 var det år som inledde contemporary epoken. Då slog Edwin Hawkins version av den gamla baptisthymnen, Oh Happy Day, ner som en bomb på hitlistor i hela världen. Kören The Northern California State Youth Choir, bytte namn till Edwin Hawkins Singers och blev professionell. Från början bestod kören av 56 sångare, men det hårda turnélivet blev för mycket för många och vid årets slut bestod den av 22 härdade proffs.

Det var gospelkörens årtionde, och The Edwin Hawkins sound blev stilbildande. 1976 blev Edwins bror Walter Hawkins berömd för sin inspelning med The Love Center Choir, ”Love Alive”, som följts av ytterligare tre ”Love Alive” album. Walters hustru Tremine var en vanligt förekommande solist och gjorde dessutom soloalbum som sålde mycket bra.

Andrae Crouch har för en hel generation unga vita kristna blivit synonym för svart gospel. Crouch växte upp i en Cogic församling i Los Angeles, där hans far var pastor. Tillsammans med sin tvillingsyster Sandra bildade han 1969 gruppen The Disciples, med vilken han spelade in en mängd skivor, alla bestsellers.

Några av Andrae Crouch mest berömda sånger är Jesus is the answer som blev känd genom att Paul Simon använde den i åratal. Soon and very soon och My tribute är två andra oförglömliga sånger av Crouch. På albumet This i another day använde han sig av flera vita popmusiker, och nu började det bli svårt att uppfatta hans musik som gospelmusik. 1981 upplöstes The Disciples och Crouch fortsatte att spela in under eget namn.

Andra stora namn under 70-talet är Jessy Dixon, sångare och pianist, som lärts upp av James Cleveland och blev berömd för sitt samarbete med Paul Simon. Man kan också säga att han tillsammans med familjen Hawkins och Andrae Crouch gjort gospelmusiken känd för den vita världen. Shirley Caesar är ett annat känt namn från 70-talet. Hon är fortfarande fullt aktiv sångare och evangelist.

Gospel under 1980 talet har blivit en jätteindustri, till hälften underhållning, till hälften evangelisation. De kända namn som dominerar marknaden har alla fått lära sig hur man marknadsför sig och sin musik, skapar sin image osv. Under 1980-talet har även Tramine Hawkins, Andrae Crouch och Shirley Caesar varit de stora namnen. Men även grupper som The Winans och Richard Smallwood Singers har blivit berömda.

Under 1990-talet har gospelmusiken ytterligare utvecklats. En av de stora föregångarna för den utvecklingen är Kirk Franklin. Även många profana artister som madonna och U2 har använt sig av gospelkörer i sin musik. Gospelmusiken idag består av två grenar, den som utvecklas och moderniseras och den gamla traditionella.

Gospelmusiken har även under 90-talet spridit sig ut över världen. Och i många kyrkor idag runt om i vår värld så sjunger man gamla och nya gospelsånger på sina gudstjänster. Många församlingar idag har också en egen gospelkör. Gospelartisterna som utvecklar gospelmusiken har också tagit sig in på den berömda Billboardlistan med sin musik.

In i tvåtusentalet så har den gamla gospelmusiken fortsatt levt kvar, den nya förnyas och gospelmusiken idag är väldigt bred. Gospelmusiken är idag också en av de många musikstilarna som folk känner till och lyssnar till.