Johnny Cash

Det var lördag kväll. Jag satte på filmen Walk the Line som handlar om Johnny Cash liv. En berättelse, mycket gripande och berörande. Bestämde mig för att måndagen efter gå till skivaffären och införskaffa cd:n med Cash.

Medan jag såg filmen minns jag från unga år hur mamma från sin bokklubb hade fått boken Man in black eller Mitt liv som den hette på svenska. Det var mitt första möte med Cash och jag tror att jag till och med läste boken trots mina unga år. Nu fanns boken i mitt bibliotek och efter att filmen var slut så pallrade jag iväg efter den och fick många intressanta stunder med denna Country stjärna. (Fyra år senare är jag 4 böcker, 6 dvd:n och 50 skivor rikare på Johnny Cash)

I mitten av 50-talet inledde Johnny Cash sin karriär i samma Sun Records-studio som Elvis Presley, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis och skulle sedan även han bli en världens mest uppmärksammade country artister.

När Cash fyllde 70 år hyllades han av sina kolleger världen över genom ett flertal album som gavs ut till hans ära. Det speciella med Cash var även att han, trots sin bakgrund som countrymusiker, blivit uppskattad av en mycket bred skara artister såsom U2, Bob Dylan, Bruce Springsteen och även inom hårdrockskretsar.

Men det var egentligen gospelmusiken som kom att bli den stora inspirationskällan för Johnny Cash. Hans mamma Carrie var en gudfruktig kvinna som ofta vaggade den lilla Johnny till sömns medan hon sjöng någon av de vackra melodier hon brukade framföra i den lilla hemkyrkan i Arkansas.

När Johnny blev större fick han delta i arbetet på familjens bomullsplantage. Den hårda arbetsdagen ute på fälten i gassande sol avslutades vanligen med ett kvällsmål och därefter följde ofta en stund när gårdsfolket samlades för att sjunga andliga sånger.

Den slitsamma, men på många vis kärleksfulla, hemmiljön byttes år 1950 ut mot soldatlivet och Johnny Cash kom att göra sin armétjänst i Tyskland – en miljö som med tanke på hans framtid hade såväl goda som dåliga sidor. Han kom nu att utnyttja en stor del av fritiden till att göra både gospelmelodier och countryballader. Tidigare hade han hållit sig borta från spriten, men bland soldaterna ansågs den som inte tog sig ett glas inte vara en riktig karl. Väl hemkommen var han alltså en duktig sångare oh musiker och i någon mån också beroende av flaskan.

Han var dock den här tiden fortfarande mera intresserad av att göra gospelåtar än av melodier om olycklig kärlek och annat som countryartister brukade sjunga om. Men när han vände sig till Sam Phillips vid Sun Records och framförde ett par gospelmelodier som prov på sitt kunnande, menade Sam att Johnny hade god röst, men att han nog måste hittat något lite mera säljande än de där ”Jesusvalserna”. Cash kom sedan tillbaka med en tårdrypande kärleksballad kallad ”Cry, Cry, Cry” som Sam Phillips gillade. Snart var Cash på väg mot stjärnorna.

En verklig berg- och dalbana karriär öppnade sig och dt torde vara välkänt att Cash ganska snart fick namn om sig för att vara såväl narkoman som fängelsekund. Mycket av det som skrivits om Cash är dock mera fantasi än verklighet, men det stämmer att han tidvis hade drogproblem. Han har dock aldrig varit internerad i något fängelse som många tror. Däremot har han suttit arresterad ett antal gånger i sin ungdom med anledning av sitt drogmissbruk.

Cashs olika fängelseshower har i alla fall blivit ett varumärke för honom och den mest omtalade kom att bli liveinspelningen från det ökända San Quentin fängelset. Mindre känd är den konsert som är inblandad med honom från fängelset Österåker o Sverige.

Stor hjälp med sina personliga problem fick Johnny av artisten June Carter som kom med i hans show på 60-talet. Hon blev senare hans fru och de gjorde tillsammans många unika skivinspelningar.

År 1971 förklarade Johnny Cash att han var ”pånyttfödd” man efter att ha gått fram till förbön i en liten pingstkyrka i utkanten av Nashville. Efter detta ögonblick kom också en rad nya gospelskivor ut och han samarbetade med den välkände evangelisten Billy Graham. Uppmärksammad blev också June Carters och Johnny Cashs Jesusfilm ”GospelRoad”.

Men Cash hade alltid en tendens att bränna sina ljus i båda ändorna och när han gjorde sitt första besök i Finland, för snart 30 år sedan, var han väldigt trött. Tack vare hans energiska fru June blev besöket inte ett fiasko.

Under 1980-talet blev hans hälsa även sämre och 1988 var Johnny Cash tvungen att genomgå en bypassoperation för att ge hans krånglande hjärta nytt liv. Efter konvalescensen, under vilken han var föremål för mycken förbön, gav han även uttryck för en helt ny vitalitet och bytet till det nya skivbolaget Mercury verkade ha varit lyckat. Hans besök i Finland och Sverige på 90-talet blev även lovordade när han tillsammans med countrylegenderna i Highwaymen, Willie Nelson, Kris Kristofferson och Waylon Jennings.

Cash glömde aldrig de sämst lottade i samhället och kallade sig därför Man in Black (Mannen i svart) och hans svarta kläder var tänkta att påminna oss om att allt för många levde på samhällets skuggsida och hans konserter innehöll alltid så väl ett socialt som ett andligt budskap. Själv sa Johnny: ”Alltid finns det väl de som tycker att det blivit lite väl mycket Jesus och Gud där jag dragit fram. Men livet är här och nu och om jag kan vara med och göra något lite för denna värld skall bli lite mindre mörk är jag nöjd.”

Han underströk också att han med all säkerhet hade gått under långt tidigare om han inte återfunnit sin tro. Även hans fru drabbades av hälsoproblem under de senare åren och var ständigt föremål för mångas förböner. Cash uppträdde sparsamt de senare åren, men gjorde en del stillsamma skivinspelningar kallade American Recordings, som främst byggde på hans raspiga barytonröst och akustiskt ackompanjemang.

Redan i maj 2003 fick June Carter hembud och i och med det föddes nog en allt starkare längtan hos Johnny att få komma hem han med. I september samma år flyttade också han hem. Han efterlämnade ett arv bestående av över 1500 sånger och omkring 500 skivalbum. En stor del av dessa var synnerligen livsnära gospeltolkningar.