Larry Norman – den kristna rockmusikens fader

Larry Norman har kallats ”den kristna rockmusikens fader”. Men han har också hyllats långt utanför de kristna kretsarna. Med Larry Norman kan man blicka tillbaka på ett märkligt liv och en märklig karriär.

Larry Norman föddes 1947 i Corpus Christi i Texas, USA. Tre år gammal flyttade han med sin familj till San Francisco där han växte upp i närheten av Golden Gate park. När Larry var nio år flyttade familjen bort från innerstan och slog sig ner vid kusten. Samma år gjorde Larry sitt första uppträdande inför publik och började skriva musik, inspirerad av sin farfars 78-varvare som han växte upp med och lyssnat till på hans vevgrammafon: Mahalia Jackson, Paul Robeson, Ethel Wathers, Bert Williams och andra svarta sångare.

1966 hade Larry skrivit över 500 låtar och kontrakt skrevs med skivbolaget Capitol Records. Larry som nu bodde i San José började inspelningen av skivan We need a whole lot more of Jesus, and a lot less rock ´n´roll tillsammans med sitt band PEOPLE och gjorde konserter tillsammans med bland andra The Who, Janis Joplin, The Doors och Greatfull dead. Men när skivan släpptes blev det en stor besvikelse för Larry. Skivbolagets representanter var rädda för att titeln och en hel del av låtarna med sitt kristna budskap skulle skrämma bort skivköparna, så de ändrade titeln till I Love You och bytte ut en del av låtarna mot sådana som ursprungligen var tänkta som singelbaksidor. Samma dag som skivan släpptes lämnade larry både sitt band och sitt skivbolag. I Love You blev en kommersiell framgång och People släppte ytterligare två album som dock passerade ganska obemärkt och bandet förlorade snart sitt kontrakt på skivbolaget.

Det skulle dröja tio år, ända till 1974, innan People och larry återförenades, och det var för en välgörenhetskonsert i Los Angeles.

1968 gick Larry med på att spela in två nya låtar åt Capitol. Under det fiktiva namnet The Files släpptes singeln ”Blow in my ear/Letter to the president. A-sidans låt var specialskriven för tv-programmet Laugh In.

Efter att ha lämnat People flyttade Larry till Los Angeles och började jobba med rockmusikaler. Redan på albumet I Love You hade detta intresse fått sitt uttryck i den avslutande långa låten ”The Epic”, en låt som People spelade varje kväll under en turné tillsammans med The Who, vilket lär ha inspirerat Pete Townsend att fullfölja sitt eget musikprojekt, megaframgången ”Tommy”.

Under de obegripligt produktiva åren 1968-1969 skrev och satte Larry musikalerna Alison, Birthday for Shakespeare, Love on High Street och Breath. Han blev också erbjuden en av huvudrollerna i musikalen Hair, men den tackade han nej till.

1969 erbjöds larry att spela in ännu en skiva för Capitol Records, denna gång på hans egna villkor. Resultatet blev det märkliga albumet Upon this rock. Aldrig tidigare hade en rockplatta innehållit så radikalt Jesusbudskap, och kritikerna visste inte riktigt vad de skulle tycka. Någon kallade skivan ”kristendomens Sgt Peppers”, medan andra sågade den hänsynslöst. Men en klassiker blev den, och låtar som Sweet, Sweet song of Salvation och I wish we´d all been ready har spelats in av mängder av artister, bl a Cliff Richard och Sammy Davis Jr.

Larry själv berättar att han skrev Sweet, sweet song of salvation i sömnen. Han hade vid ett tillfälle bestämt sig för att musik inte var ett tillräckligt starkt medel för att hjälpa Gud. Så i stället för att sjunga promenerade han en tid på Hollywood Boulevard i Los Angeles sex-sju timmar varje dag och predikade för människor. Han trodde det var hans uppgift tills han en natt vaknade av att han själv sjöng Sweet, sweet song of salvation. Men eftersom han var ung, naiv och dum trodde Larry att det var djävulen som försökte lura honom med att börja med musik igen, fastän han själv lovat att sluta med det. Men Larry kunde inte somna om, så han plockade fram en bandspelare och sjöng in låten. Två veckor senare km han ihåg denna händelse och tänkte att han skulle analysera låten för att se hur djävulen försökt lura honom. Men då han lyssnade på låten kom han till att djävulen inte kan lovsjunga Gud och aldrig skulle göra det. Så Larry gav upp inför Gud och lovade att bara göra det Gud ville att han skulle göra. Den följande låt han skrev efter denna händelse var I wish we´d all been ready.

År 1970 gav Larry ut albumet Street Level och dubbel lp:n Bootleg på sitt nya skivbolag One Way Records. Åren 1971-1972 gjorde han närmare 400 konserter, däribland flera utsålda spelningar på Royal Albert Hall i London. Han skrev på ett nytt skivkontrakt, denna gång med MGM Records och i Beatles- producenten George Martins studio spelade han i albumen Only visiting this planet (1972) och So long ago The Garden (1973).

Jämfört med andra kristna rockalbum som släpptes denna tid blev Larrys skivor stora framgångar. Men MGM fann det svårt att marknadsföra dem, och några fler skivor blev det inte på MGM.

Problemen började hopa sig för Larry när det visade sig att hans fru Pamela, som han gift sig med 1971, var otrogen och hade drogproblem. Larry drog sig undan publiciteten och offentligheten och flyttade till England och gjorde fram till slutet av 1974 bara ett par konserter.

1975 var han tillbaka i Los Angeles där han nu spelade in In Another Land, som kom att bli det första albumet på hans nya skivbolag Solid Rock. En ny intensiv arbetsperiod inleddes för Larrys del, och under mottot ”Music for the minority” öppnade Larry upp Solid Rock för andra artister. Han producerade och släppte under de följande åren flera skivor som kommit att bli klassiker, bland andra Randy Stonehills Welcome to Paradise.

Under ledning av Ken Gulliksen startade han bibelstudiegruppen The Vineyard i sitt hem. Det blev en gemenskap där långhåriga hippies kunde samlas till bibelläsning och bön utan att känna sig uttittade av välfriserade medelklassbesökare. The Vineyard skulle senare utvecklas av andra, bland annat av John Wimber och bli församlingar runt hela världen. Några av dem som samlades i The Vineyard under de närmaste åren var Keith Green, Randy Stonehill, Eric Claptons basist Dave MarKee och Bob Dylan.

Solid Rock innebar inte den frihet som Larry längtat efter, för där Capitol och MGM hade plockat bort låtar från hans skivor som de upplevde allt för radikalt kristna, tvingades nu Solid Rock i stället genom sitt kristna ”moderskivbolag”, Word Records, att plocka bort låtar med alltför politiskt eller på annat sätt frispråkigt budskap.

Kritik, rykten och smutskastning blev något av vardagen för Larry under de närmaste åren. Kritiken kom även från kyrkan. Låten Six o´clock news ansågs för politisk med sitt mediakritiska budskap, Paradon me och Baroquen spirit för frispråkiga om sex. Och att Larry vågade sjunga ut sin ångest över sitt äktenskap som var på väg att krascha i The same old story och I´ve got to learn to live without you ansågs inte heller lämpligt.

Larry hade nu släppt sin klassiska trilogi, So long ago the garden, Only visiting this planet och In another land, alla i stympade utgåvor. Han var missnöjd och kritiserade de kristna skivbolagen och tidningarna för att enbart vara ute efter att tjäna pengar. Därmed skaffade han sig många ovänner i branschen och elaka rykten började spridas. Larry fick höra att han lämnat kristendomen och levde i en grotta i bergen i Hollywood och hade långt skägg och var galen. Ett annat rykte talade om att han bodde i en grotta i Grekland och studerade Koranen. Larry kunde inte förstå att någon kunde hitta på sådant och att ryktena blev så populära.

Efter albumet In another land spelade Larry in flera skivor men ingen av dem gavs ut. Han åkte på en omfattande världsturné 1977, men vid hemkomsten till USA väntade nästa katastrof. Planet han flög med, en Boeing 747, gjorde en misslyckad landning och en stor del av innertaket lossnade och föll ned över passagerarna. Larry ådrog sig en hjärnskada som skulle påverka hans arbete drastiskt under de närmaste tio åren.

1978 drog Larry igång det alternativa skivbolaget Street Level Recording, och 1980 startade han ytterligare ett skivbolag Fido. Han började ge ut skivor som enbart var tillgängliga via postorder och ett fåtal försäljningsställen. Skivan Something new under the Son, som spelades in redan 1976, gavs ut denna tid.

1980 skilde sig Larry och Pemela efter att ha levt separerade under en längre tid. Larry sålde sitt skivbolag Solid Rock eftersom han ansåg att han inte klarade av att sköta det och flyttade åter till Europa för en tid. Under 80-talet genomförde Larry många mindre turnéer runt om i världen, med bland andra sin bror Charley, engelsmannen Alwyn Wall och Norman Barratt. Han gav dessutom ut en mängd mer eller mindre märkliga skivor, främst på Solid Rock och Fido men även på andra bolag. Larry själv förklarar de konstiga skivorna med att han efter olyckan hade svårt att genom föra långa studioinspelningar. Därför släppte han skivor med blandat material, allt från inspelningar från tidigt sjuttiotal till nyinspelade och ibland halvfärdiga låtar.

Denna period gör att det är svårt att göra en heltäckande diskografi över hans skivor. En annan orsak till att skivorna under 80-talet blev splittrade är hans kaotiska privatliv. Något år efter skilsmässan med Pamela gifte sig Larry med Sarah. 1985 föddes sonen Michael. Idag är Sarah och Larry skilda och sonen Michael bor med Larry. 1989 så kom skivan Home at last.

Den senaste studioinspelningen har vi från 1991, Stranded in Babylon. 1992 var det dags igen för en ny katastrof. Larry drabbades av en hjärtattack. Läkarna lät honom förstå att han varit död en liten stund, att hans hjärta inte slagit. Efter det har han varit inne på sjukhuset hela 17 gånger, och han borde ännu gå igenom en komplicerad operation. Hjärtproblemen har gjort att Larry var tvungen att ta det lugnare med turnéer. Han spelar oftast bara några låtar tillsammans med ett band och genomför resten av konserten kompad av sin egen gitarr.

Under slutet av 1990-talet så arbetade Larry med en hel del inspelningsprojekt och alla skivsamlare kom att framöver få se fram emot en hel del nya skivor. Larry funderade då på att ge ut de outgivna skivor som fanns inspelade. Men det skulle komma att krävas en hel del avancerad utrustning, eftersom flera av originalen blev skadade när Larry hade översvämning i sitt hus i mitten av 90-talet. Bland de band som blev skadade fanns inte enbart Larrys egna inspelningar utan även outgivet material med Keith Green, Mark Heard, Steve Taylor och Steve Camp.

Larry har under åren spelat in över femtio skivor, skivor som aldrig sett dagens ljus. Några av dem är färdiga, Orphans of Eden från 1974, Le Garage du Monde från 1976 och Voyage of the vigilante från 1977.

Under 2000- talet fick vi ändå inte se några av dessa skivor, åtminstone inte i Europa och Finland, som säkert många så väntat på. Istället så gick ett utrop upp över hela världen om att få in pengar till hjärtoperationen för Larry som han själv inte hade råd med.

Larry Norman dog 2006.