MIN VÄN BOKEN

    Det underbaraste med boken är att den alltid är en vän fastän den vänder en ryggen. Du läser med glädje ett verk och låter dig läsas av boken. När sista sidan är slut och det sista ordet klingat ut och du fäller ihop boken känner du redan saknaden efter denna vän. Kanske har du under flere kvällar, veckor levt med boken. För en stund blir det tomt och ensamt, man kanske vandrar omkring vid bokhyllan efter en ny vän, men ingen liksom träffar rätt. Då måste man lämna dem och bara njuta av den vän man just samtalat färdigt med.

Joseph Brodsky sa så här i sin Nobelföreläsning:

                             ”Boken är en mer pålitlig samtalspartner än en vän eller käresta.

                             En roman eller en dikt är inte någon monolog utan ett samtal,

                             jag upprepar, som är mycket förtroligt och utesluter alla andra,

                             ömsesidigt misantropiskt om man så vill.”

    Det underbara är ju att man efter en lång tid igen kan börja samtala med sin vän. Där han står i hyllan med ryggen mot en och bara funnits till för att en dag få ta upp samtalet igen.

    Det fantastiska är att Gud låtit sitt ord bli en bok – Bibeln. Den finns där som en vän som gärna bjuder in till samtal om livet, det andliga och andra dimensioner. Johannes inleder ju sitt evangelium med ”I begynnelsen fanns ordet och ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud.” Jag och du som människa går under utan ordet. Vårt folk och vår nation går under utan ordet.

”Utan Guds ord går ett folk under, ty dess själ törstar efter ordet.” så säger Zosima i Dostojevskijs bok Bröderna Karamazov. Gud förstod vikten av att ge folket ett språk, ord och skrivtecken. Han ville ge oss en bok. Han visste att ”du blir vad du läser”.

    Det fascinerande med Guds bok är att den är en källa djup och klar. Den är inte oöverkomligt svår och i våra ögon världsfrånvänd. Mitt i det andliga och gudomliga så utspelar sig det allmänmänskliga som vi kan känna igen. De bibliska berättelserna innehåller liksom i förbigående människolivets tragedier och komedier. Alla litteraturer finns representerade i det vi kallar den heliga Skrift.

    Stora författare har många gånger skapat dramatik omkring de bibliska berättelserna som i sig själva just innehåller ett laddat dramatiskt stoff. Kvinnors kamp och männens kamp om varandras kärlek har alltid varit ett tacksamt ämne i litteraturen. Vi behöver därför inte förvånas över att den bibliska historien inte är främmande för den utan gärna skildrar den.

    Jag är mycket tacksam till de Bibliska historieskrivarna för att de varit så verklighetsbetonade och realistiska att de tagit med allt mänskligt stoff i sin skildring.